0 Läs mer >>
Jag har nyrligen avslutat två tillfälliga jobb. Det ena var som värvare för Action Aid. Jag stod på en gata i centrala Norrökping och gick fram för att pitcha Action Aid och vad de gör och varför vi behöver fler månadsgivare. Men jag hann knappt säga "Hej" innan de sprang iväg. I bästa fall fick jag någon att stanna och lyssna men så ville de tänka på det. Dem ville jag bara krama om. Annars blev mitt "Hej" ofta bemött med ett "NEJ". Så jävla onödigt.. Hur svårt är det att bara vara trevlig och säga hej tillbaks liksom?? Man kan ju alltid säga nej eller att man inte har tid efter det.. Även om det är för en god saks skull kände jag väl att detta verkligen inte var något för mig..
 
Mitt andra jobb var att jobba på husvagnsmässan på Elmia i Jönköping. Där fick jag jobba som portionerare (om det ens finns sm yrkeskategori..). Med andra ord stod jag uppe i deras partytält och lade upp mat på tallrikarna. Men största delen stod jag bara och kollade på när de festade.
 
Nu är jag återigen arbetssökande, och det är bland det värsta jag vet. Finns inte mycket jobb i Norrköping så letar jobb i Jönköping. Men jag vill så gärna ha jobb i NKPG eftersom det är där mitt hjärta finns, samt min nya lägenhet. Vill inte säga upp den då det är svårt att finna lägenheter där. Dessutom vet jag inte hur länge jag skulle stå ut med att bo hemma igen. Fördelarna är att ha tillgång till bil, pappa somlagar utomordentligt god mat varje dag och hunden är söt. Nackdelarna är att mamma behandlar mig som en handlingsförlamad fjortonåring som måste vara sysselsatt hela tiden, och det väger upp fördelarna rätt bra alltså.. Men som det ser ut måste jag kanske ta jobben som finns här och det känns ju lagom kul. Life off point alltså.. Usch, vet inte om plugga var så hemskt ändå. Men detta är ändå vad min framtid som mediaproducent kommer se ut, leta uppdrag och tillfälliga anställningar konstant.. 
 
Så livet känns ju ganska långt ifrån optimalt alltså.. Riktigt jävla ooptimalt till och med.. Men men, det finns dem som tagit sig ur dessa svackor och jag vill ju tro att jag är en av dem. En dag så.. 

Update

0 Läs mer >>
Diska, haha. Troligt.. Gick ut till köket för att hämt min femte isglass och satte mig och läste igenom bloggen. Damn, lite fler detaljer och jag hade kunnat bli tantsnuskförfattare. Förjävlig meningsuppbyggnad på sina ställen men att formulera mig kan jag ändå. 
 
Eller kanske b-komiker. Lagom ödmjukt måste jag medge att jag inte är alltför torr i hur jag skriver. Well, iaf när jag inte är seriös för att jag halvt har fuckat upp tillvaron, haha (too soon).
 
För era ögons skull länkar jag en random video. Och ja, kvällshumorn ligger inte på högre nivå än såhär.
 

[Rubrik saknas]

0 Läs mer >>
Oj här har det gapat tomt ett tag. Tydligen har jag en eller två trofast/-a besökare som tittar in var dag. Guldstjärna till dig/er! Hoppas detta kompenserar min frånvaro.
 
Så whats up? Mycket har hänt sen.. ett halvår sen? Eller ja, inte överdrivet kanske. Jag och Jakob har det bra. Jag är mitt i en flytt, men inte ihop med honom. ÄN. 
 
Vi har hunnit hälsa på varandras familjer och våra familjer har hunnit möta varandra. 
 
Jag har för tillfälle sommarjobb på H&M. Ska ta ett studieuppehåll i ett år för att jobba lite. Ett år kvar på utbildningen, men motivationen var ej mätbar (knappt befintlig) och därför är det skönt att göra annat ett tag för att sedan halta sig fram till mållinjen. 
 
Just idag har jag jobbat lite, ätit mycket och sett på Vänner i Jakobs lägenhet som för tillfället bara har mig under sitt tak. Han är hemhemma och firar sina föräldrars silverbröllop. Hade det inte varit för jobb imån hade jag också suttit i en stor festlokal med dryck, musik och hela hans släkt. Det hade inte varit mer än passande då han i början av månaden träffade hela min släkt under en helg på Öland. 
 
Men vem behöver allt det där när jag har halvfabrikatstortellini från Willys, te och absolut ensamhet, hahaha.. Well, actually, it´s delicious, MEN knappast något jag såg fram emot efter jobbet. 
 
Något annat jag inte såg fram emot efter jobbet var att diska, vilket jag ska tillbringa nästkommande timme åt. Så bye. Kanske, bara kanske, hörs vi inom loppet av några månader. Tills dess, HAARE.

Det har rullat

0 Läs mer >>
Jakob sa att han älskar mig. Och jag sa att jag älskar honom också. 

26/2-15

0 Läs mer >>
Två jobb fixade; Subway och Harrys. 
 
Idag är det måndag men ingen dålig sådan. Pizza, daimtårta och cola står på kvällens meny!
 
Imån ska jag kanske få träffa killens föräldrar! 
 
Otroligt hur allt fixar sig till slut :)

Superdupersnabb up...

0 Läs mer >>
Oj, men gott nytt år får man ju lite generat säga! Här fanns man då inte på över en månad.. Till min ursäkt har jag att uppsatsen har tagit för mycket tid. Tja, den skulle ha tagit mycket tid.. Har dessvärre gjort mycket annat just uppsatsskrivning.. Men tanken på att blogga har funnits till och från. Mest från kanske.. Bästa timeingen för bloggsvacka för övrigt, haha. Mitt i dramat!
 
Men det har rätt ut sig. Jag kan inte var man C, för vi kommer nog inte kunna komma någon vart. Det har stått stilla i ett halvår, och det tar så mycket energi. Så det var nog ändå bäst att låta det vara nog där. Men ska väl medge att det är svårt att släppa ändå. Önskar att man bara kunde sluta sakna honom. Det var inte helt bra, knappt okej, men det är ju så svårt att intala sig att man faktiskt klarar sig bättre utan honom helt..
 
Men det var ju J jag vill ha. Men han var ju sviken när jag berättade att jag lät C sova över och stanna lite för länge. Så han ville ju inget mer. Och det var ju då jag insåg hur mycket jag ville ha honom, nu var det för sent.. Men vi träffades för att prata. Sedan träffades för att ta en lunch. Och för att sen en film. Sen släppte han efter och sa att han inte klarade av att det var formellt mellan oss, och allt blev som det var innan. 
 
Den 1 december blev jag officiellt hans. Och det har känts så bra. 
 
Däremellan har det hunnits med en del festande, och lite nya bekantskaper. Troligtvis ny, ocharmig vikt och lite för mycket nya kläder. Lagom lägligt när man bara får halva CSN för denna månad.. Leva på tusenlappen till den 25e känns lite för optimistiskt..
 
Igår firade jag in det nya året med mina bästa vänner. Inget speciellt egentligen, bara lite finare kläder till tacon och kladdkakan. Mycket prat och godis i ren tjejkvällsanda! Uppskattade det mycket, behövde det :)
 
Den fjärde åker jag upp igen för ännu en termin. Hälften gjord, hälften kvar. Men innan dess måst ejag sitta med uppsatsen. Den sjätte ska den skickas in. Och den ser fortfarande klottrig ut.. Men än finns det tid. "Gott om tid", till och med..

Lugn nu, lugn..

0 Läs mer >>
THE TEMPTATION THAT IS YOU
 
the snow creaks under your feet ont he fragile wood of our back stairs im sitting alone wrapped in crawl spaces and broken melodies heard through thin walls. please forgive me. i just want you to stick around long enough to realize that im worth all of the trouble i cause because im sure that i will fuck this all up somehow so dont let me getaway 
i think of all those nights alseep in our bed swearing we will always be this close. flesh to flesh heart to heart i will never let this go
i swear that i would love you forever
so when it all passes will you still run your fingers through my hair and trace my lips with your hands we will still watch our shadows dance on poloroids and loose leaf paper and i dont want you to be scared anymore because even though i hear angels calling my name it is you they are sending me to, they are sending me to you
  

Denna på repris åt...

0 Läs mer >>
Igår hade jag beslutat mig för att ta en städ dag och avsluta med en tidig sänggång till en film i min ensamhet då Jakob är iväg för att hälsa på sina föräldrar.
 
Klockan kvart över nio somnar jag. Kvart i tolv får jag sms, men ignorerardet och somnar om. Några minuter senare ringer det. Och det är Calle. Han har ingen stans att sova nu när bussarna slutat gå, så jag låter honom sova hos mig.
 
Han står utanför dörren. Jag släpper in honom, håller det formellt för att inte ge fel signaler.
 
Vi lägger oss. Jag vänder direkt ryggen emot honom och försöker somna. Plötsligt säger han "Josefin.. Jag måste säga något. Jag älska dig."
 
Och så var man klarvaken.
 
Jag lägger mig på rygg så jag ser honom i ögonvårn. Lite packad går han vidare med att säga att han ångrar att det blivit som det blivit, och att vi har missförstått varandra. Han vill bara ha mig som han hade mig förut. Han säger att han saknar det. Säger att han älskar mig igen. 
 
Jag säger att jag har träffat någon annan. Han blir tyst. Sen frågar han lite vad som gör Jakob så speciell. Jag svarar att allt känns lätt, inga fasader, allt är genuint och ömsesidigt. Det har gått snabbt men det har känts rätt. Han undrar om det inte har känts rätt när vi två har setts. Jag svarar att jag trott att det skulle kännas rätt efter ett tag, men vi hann aldrig komma dit. Och nu är det för sent.
 
Han ber om en andra chans. Jag säger att han redan fått sin andra chans. Han ber om en tredje. Jag säger att jag inte vill ge ut en tredje chans. Han svarar att han inte visste att han gått miste om en andra chans, och ber om att få en ny chans som han är medveten om. 
 
Jag säger att jag vill, men inte kan. Jag vill inte ta ifrån Jakob sin chans. 
 
Vid något tillfälle säger Calle att han har sparat en lapp jag skrev till honom för några månader sen. Vi hade haft en mysig kväll ihop. Vi hade legat och myst, skulle somna, men han kunde inte sova. Så jag satte på En oväntad vänskap, som han tyckte om. Sen somnade han som ett barn. 
 
Jag gick upp tidigare för att jag hade lektion. Jag ville inte väcka honom så jag skrev en lapp om att han fick ta vad han ville i kylen och att den stora handuken är torr om han ville duscha. Jag avslutade lappen med att tacka för en mysig kväll och att vi ses i veckan. "Puss :)"
 
Men vi sågs inte mer den veckan.. 
 
Han sa att han alltid har den i plånboken. På en sekund är han uppe ur sängen för att hämta plånboken.Och som han sa så låg den där. Ordentligt vikt utan att knyckla ihop den.
 
Han sa att han har visat upp lappen för sin familj, sina kompisar och arbetskamrater för att visa hur gullig tjej han har. Han sa också att när han är ledsen eller mår dåligt tar han fram den, trycker den mot hjärtat och ger den en puss.
 
Och så ger han mig en puss. Jag kan inte låta bli att ge honom en tillbaks.
 
Jag har aldrig sett honom så sårbar som han är nu. Ligger bredvid och ber om en chans att visa att han har mer att ge. Och det får mig att gråta. Han är så vacker. Och jag känner mig usel. Jag trodde att det var ett självklart val, men när han är nära till tårar vill jag också att det ska va som förut när jag utan att behöva tänka på någon annan än honom och hålla om honom, följa hans käkline med mina fingrar och se honom i ögonen. Istället tittar jag upp i taket för att inte frestas och han ber mig att inte stänga honom ute. Men jag vet inte vad annat jag ska göra.
 
Jag säger att jag vill sova, men det tar ett tag innan han tystnar. Sen sover vi tills hans alarm ringer. Jag vaknar upp till samma uppgivna blick som jag somande till. Jag vänder mig om för att han inte ska se ögonen tåras. 
 
När vi får ögonkontakt efter att jag torkat tårarna säger han att han fortfarande menar det han sa igår. Och nu vet jag inte vad jag ska säga som inte redan sagts. 
 
Men det blir en repris av kvällen som passerat. Han är dock fåordig, så det är jag som pratar mest. Men nu vet jag inte om jag menar det jag säger längre. Han verkar förstå, men säger inte längre emot. Han ser besegrad ut, trots att ingen vann. 

För sent för oss

0 Läs mer >>
 

Sjukt

0 Läs mer >>
Felåt för dålig uppdatering. Men ni har inte missat mycket. Livet rullar i samma bana. Uppsatsskrivningen går trögt men framåt. Så alltid nått. Umgås mycket med Jakob och kan inte klaga på det. Förra veckan sov vi hos varandra i en hel vecka. Det var väl i lördags och söndas som jag sov själv. Ville inte vara den som inte kan vara själv, men kan medge att första natten kändes lite ensamt. Men när han sov hos mig igår sa han att han hade saknat mig och gav mig en stor kram och puss på kinden precis när jag slagit på en film. Åh, hans omfamningar :3 Nej, ska inte vara den som måste vara nykär offentligt, men kan väl erkänna att det är lite svårt att hålla sig ibland (A)

Åhå här glöms det!

0 Läs mer >>
Jag lät Jakob sova hos mig efter att han hade varit ute. Vi vaknade tidigt men låg och mös till två på dagen. Vi köpte lite grejer till kvällen och åt buffé på ett thailändsk ställe. Sen kände vi oss lite svullna och gick hem och såg på Tarzan och mös lite till. Sen åkte vi till honom för att hämta lite grejer och sen till mig för att göra oss i ordning.
 
Halloweenfesten va rätt grym. Standarden för tjejer va högre än slynor detta år och representerades av sugarskulls. Majoriteten hade dock bara festkläder och en skvätt blod i pannan. Lagom mycket engagerade.
 
Jag klädde ut mig till en liten, oskyldig mördare (och mitt badrum fick agera mordplats). Jakob klädde ut sig till Jokern. Riktigt lik! Så det va rätt värt att han gjorde sig av med skägget. Men hade han inte rakat sig hos mig hade jag inte känt igen honom.
 
 
 
 
 

Halloweenen

0 Läs mer >>
Oj vad tiden passerar snabbt. Och dramatik medföljer kan jag lova. 
 
Något odramatiskt är dock att jag inte klarade mig ifrån omtenta på hemtentan. Dock för att jag missuppfattat instruktionerna,  innehållet hade han inga invändningar på.
 
Jag har hängt med J mycket. Men igår var jag med C för att säga att vi inte kan ses mer som kk. Plötsligt sitter jag där i tårar och han är halvt chockad. Han försöker trösta och jag pratar väl ut en del. Vi avslutar med film för att få skratta lite innan han åker hem.
 
Idag sågs vi igen och tog en fika. Det blev vanligt häng över det hela och avslutade led en promenad. När vi säger hejdå och han lutar sig fram för att kyssa mig hejdå inser jag att jag inte nådde fram helt igår, jag är är unsmooth och backar bak, säger att vi ska ses som vänner "okej?!". Han säger att det går bra och vi avslutar med osynkade kramar och jag ger honom en lagom obekväm klapp på magen, haha. Smsade och bad om ursäkt för att jag inte var så smidig men han va förstående och sa att det va okej att ses som vänner (än så länge..) och att han tycker att jag är skön att hänga med. 
 
Så det har väl typ löst sig. Jag frågade J om drt var okej med honom att jag hänger med C som vänner. Han tycker att det år lite jobbigt men att jag får hänga med honom om jag vill. Hur underbar är inte han? :)
 
Så avslutningsvis har jag bara en fråga jag vill ställa till universum; Vart fan fanns dessa under mina 19 första år på jorden?? 

Och där försvinner...